Den låsta datorn - Ellas nya IT-äventyr

Det var en grå tisdagsmorgon och Ella var på väg till skolans datorsal tillsammans med sina klasskompisar. Sedan förra veckans händelse med det blinkande fönstret hade hon känt sig som en liten IT-säkerhetshjälte. Hon hade till och med gjort en liten hjältemantel hemma av ett gammalt lakan som hon dekorerat med texten “INTERNET-DETEKTIV” med glitterpennor.

När barnen kom in i datorsalen märkte de genast att något var fel. Fröken Lisa stod framför den stora skärmen med rynkad panna och såg bekymrad ut.

“Vad är det, fröken?” frågade Johan och pekade på skärmen där ett konstigt meddelande syntes med stora röda bokstäver. Under texten tickade en klocka nedåt.

“Det verkar som att vår skoldator har drabbats av något som kallas ransomware,” suckade fröken Lisa. “Och jag var precis på väg att visa er bilderna från vår utflykt till djurparken.”

“Ransom-vadå?” frågade Ella och tog några steg närmare skärmen.

Fröken Lisa samlade ihop barnen i en halvcirkel framför sig. “Ransomware är som en låst skattkista. Någon har låst in alla våra filer och bilder i en sådan kista och vill ha pengar för att ge oss nyckeln.”

“Men det är ju stöld!” utbrast Ella upprört.

“Det stämmer,” nickade fröken Lisa. “Det är precis vad det är. Och det är därför IT-säkerhet är så viktigt.”

“Men hur kom tjuven in i datorn?” undrade Li med stora ögon.

Fröken Lisa satte sig på en stol så att hon kom i ögonhöjd med barnen. “Kommer ni ihåg vad vi pratade om förra veckan? Om att vara försiktig med vad man klickar på?”

Barnen nickade ivrigt.

“Någon i skolan har förmodligen klickat på en länk eller öppnat en fil som såg helt vanlig ut, men som faktiskt innehöll ett program som låste våra filer,” förklarade fröken Lisa. “Det är lite som om någon skulle ge er en present som ser fin ut, men när ni öppnar den hoppar något läskigt ut och låser ert rum.”

“Kan vi inte bara betala pengarna och få tillbaka bilderna?” frågade Sofia.

Fröken Lisa skakade på huvudet. “Det är aldrig en bra idé. För det första vet vi inte om den som låst våra filer verkligen ger oss nyckeln om vi betalar. För det andra uppmuntrar det dem att fortsätta göra så mot andra.”

Ella kliade sig fundersamt i huvudet. “Men hur skyddar man sig mot såna skattlåsare?”

“Jättebra fråga! Ransomware-skydd handlar om flera saker,” sa fröken Lisa och tog fram ett stort papper där hon började rita. “Först och främst, precis som vi pratade om förra veckan, ska man vara försiktig med vad man klickar på och öppnar.”

Fröken Lisa ritade en dator med en sköld framför sig.

“För det andra är det viktigt att göra säkerhetskopior. Det betyder att man sparar sina viktiga filer på flera ställen.” Hon ritade flera små moln bredvid datorn. “Som tur är har vi alla våra viktiga filer och bilder sparade på skolans säkra server, så vi har inte förlorat något för alltid.”

“Så vi kan få tillbaka bilderna från djurparken?” frågade Johan lättat.

“Absolut! IT-ansvarige Stefan kommer att hjälpa oss att rensa datorn och lägga tillbaka alla filer från vår säkerhetskopia senare idag.”

Ella räckte upp handen. “Men vad gör vi om någon ändå råkar klicka på något dåligt?”

“Då är det viktigt att genast berätta för en vuxen (infosäk),” svarade fröken Lisa. “Ju snabbare man upptäcker problemet, desto lättare är det att lösa det. Och man ska aldrig skämmas för att man gjort ett misstag – det viktiga är att man lär sig av det.”

Plötsligt slog Ella ihop händerna. “Jag har en idé! Kan vi göra en teater om ransomware för de andra klasserna? Så att alla barn lär sig hur man skyddar sig?”

Fröken Lisa log stort. “Det är en fantastisk idé, Ella! Vi kan göra ett litet skådespel där ni visar hur ransomware fungerar och hur man skyddar sig.”

“Jag kan vara skattlåsaren!” ropade Johan ivrigt.

“Och jag kan vara säkerhetskopian som räddar dagen!” föreslog Li.

Under de kommande dagarna arbetade klassen hårt med sin ransomware-teater. Ella, nu i sin hemgjorda IT-hjältemantel, spelade huvudrollen som den vaksamme internet-detektiven som lärde alla hur man skyddar sina digitala skatter.

När de uppträdde för skolans andra klasser, avslutade de med en sång de hade skrivit själva:

“Klicka aldrig, öppna aldrig
Något konstigt, något nytt
Fråga alltid en vuxen (infosäk) först
Och spara allt på ett extra ställe nytt!
Vi är IT-säkerhetens vänner
Vi skyddar våra filer varje dag
Så att inga skattlåsare
Kan ta våra bilder, nej, nej, nej!”

Efter föreställningen kom skolans rektor fram till Fröken Lisa med tårar i ögonen.

“Det här är det bästa jag sett! Till och med jag förstår nu vad ransomware är. Kanske borde vi göra en föreställning för föräldramötet nästa månad också?”

Och så blev det. Ellas klass blev skolans IT-säkerhetsambassadörer, och Ella själv kände att hon hade hittat sin superkraft – att göra svåra IT-säkerhetsfrågor enkla att förstå, till och med för vuxna.

När Ella senare den kvällen berättade för sin mamma om dagen, sa hon stolt: “Mamma, vet du vad? Att skydda sig mot ransomware är egentligen ganska enkelt. Man behöver bara vara försiktig med vad man klickar på, göra säkerhetskopior, och veta vem man ska fråga om hjälp när något går fel.”

Hennes mamma log och sa: “Du vet, jag tror jag borde lära mig mer om detta själv. Kanske du kan lära mig?”

Och det kunde Ella verkligen.